Tro hjälper ingen.
Min säkerthet har med säkerhet dött ut. Det är ganska sorgligt eftersom att jag fick behålla den i sisådär 7 månader.
Har bestämt mig för att inte prata om det, inte skriva om det mer än jag redan gjort. Det enda jag vill är att vara ensam, låsa in mig i en liten stuga i alperna.
Då detta visat sig vara omöjligt, tänker jag bara rulla in mig själv i plastfolie. Kommer blir varmt, ja. Men det kommer så vara värt det.
Tänk ett liv i plastfolie, eller ah. Vid en senare tanke är det nog inte så bra...? Huden kan inte andas, Man ser nog ganska risigt igenom några lager av sådant där och man kan inte andas själv ( om man inte gör hål för näsan). Tänk sen när man ska gå på toa, kommer uppstå flera problem. Och sen kan man ju inte äta. hmm, är nog bättre att bygga en träkoja mitt ute i skogen någonstans och sedan låtsas att alperna har krympt en aning.
ärtor ut
Kommentarer
Trackback
